Typiskt tragiska könsroller

Ett Facebookmeddelande från en Strömbäcks-alumn fick mig att komma ihåg varför jag slutade som vimmelredaktör på stans näst största tidning. Delvis så hade jag bara ett fast antal idéer om vad jag ville veta om människor jag pratade med, men mest var det att jaga olika personkategorier. Jag fick alltid bra kontakt med barn och tonåringar, killar i min egen ålder och äldre herrar, medan 99% av kvinnorna i åldern 25-75 år avböjde. De var antingen fula eller dumma, de hade inget att säga eller så hade mössfrilla eller tyckte att någon man i deras sällskap skulle prata med mig istället. Inte av surhet utan av dåligt självförtroende. Det var den mesta anledningen till varför jag slutade vilja göra enkäter på stan. Hög timlön, men alldeles för mycket verklighet.