onsdag 29 oktober 2008

Sociala roller

Läste Raisas tankar om habitus.

Jag tänkte detta: Varför förstår folk inte att man faktiskt bör fjäska för journalister? Situationen var den i måndags att jag kommer till ett ställe och ska skriva om en ganska ny musikförenings första konsert. Arrangörerna behandlar mig som en artonårig praktikant och verkar vara nära att nypa mig i kinden för att jag helt enkelt ser ut att vara yngre än jag är. Kvinnan som släpper in mig skrattar åt mig för "att det skulle vara en sån ung tjej som kom". De förstår inte att det är jag som avgör om deras förening kommer att få en publik i framtiden eller inte. Om jag hade varit en jävel hade jag skrivit en dålig recension om en bra konsert bara för att jag blev sur. Nu gjorde jag inte det för jag är så himla omtänksam, men shape up people! Jag är för tusan en civil stadsmakt - i en väldigt liten förpackning men ändå.

(I publiken sitter dessutom en tant och hennes polare och pratar lagom högt om hur mina skor inte är exakt på golvet och om hur "möblerna går sönder" när jag inte ens har fötterna på dem (för att jag får ont i ryggen om jag sitter stilla i fem minuter btw). Sedan sitter hon och sneglar åt mitt håll varannan minut under hela konserten för att kontrollera att jag inte gör något annat hemskt och farligt. My god, vad gör sådana människor hela dagarna?)

6 kommentarer:

iHanna sa...

Jag vet inte om det hjälper att irritera sig på de som irriterar sig, men det är kul att vara arg! Du borde göra en pin där det står "Liten (men med) stadsmakt - ta dig i akt!"

*kram*

Manis sa...

Du är så sjukt fyndig Hanna, jag kanske t o m ska ha ett gigantiskt t-shirttryck?

maria sa...

Åh, det ständiga problemet för oss som inte blev mer än en tvär-hand hög...

raisa sa...

Åh, härligt. Men oavsett om man verkar ung och liten - är det vanligt att arrangörer ser det som att de gör journalisten en tjänst som får komma på deras arr/prata med dem eller så? Lite sådär att man överskattar sitt egets nyhetsvärde/underskattar värdet i den gratis-pr som man faktiskt får om du skriver bra om dem?

Som ibland-arrangör vill jag mest ha de hemliga knepen att ta mig in i luttrade nöjes/kulturjournalisters hjärnor och hjärtan. Hur fjäskar man bäst liksom? Tell me!!

Manis sa...

Ha ha! Jag har som tur är aldrig träffat nån som har sett det som att de gjort mig en tjänst. I så fall döljer de sina känslor väl.

Bäst fjäskar man iaf för MIG genom att ge mig alla program och broschyrer som kan tänkas finnas, så jag slipper ta reda på sånt själv. Och många är nog lika lata som jag. :)

Ja Maria, det är inte vårt fel att vi är så fräscha i sinnet och i hyn!

Sofia Ahlehjelm sa...

Men så sjukt oförskämt, du borde seriös ge sånna där människor en knäpp på näsan någon gång. Du är ju liten på jorden men grym i orden, sådeså!